Hej där!

I tisdags kväll så blev det en färgning av frippan, så nu är jag ännu mer självlysande än vanligt och jag älskar det. När jag och mamma gick i några butiker idag så fick jag en komplimang för min hårfärg av en tjej i kassan och jag blir alltid lika glad. Mitt hår är en stor del av mig och för mig helt enkelt, så det värmer i mig varje gång jag får höra positiva kommentarer.

Humöret idag har varit bra, men kroppen har varit i revolt pga att det är första dagen av mensen för mig. Det är sådana här dagar som min livmoder blir mitt lilla skötebarn som ständigt kämpar emot och revolterar på alla sätt. En tvååring i trotsåldern kanske är en bra liknelse...

Power till er alla som också kämpar och överlever varje menscykel!